Okej, jag ska verkligen undvika att det här blir en blogg där jag, varje gång jag uppdaterar, ursäktar mig med att jag inte skrivit på länge. Det är väl en skada jag har, tanken att en blogg som inte uppdateras varje dag är en dålig blogg. Men närå! Nu är jag ju här. Och det duger.

Vad som hänt sedan sist är att jag filat på en mängd olika manus. Manus skriver jag på varendaste dag, så fort jag får tid. Jag har inga som helst problem att hoppa ner i skrivandet ”bara så där” och känner inte att jag behöver någon särskild tid, plats eller stämning. Jag kan sitta hemma själv, hemma med hela familjen, på ett fik, på ett lekland, på jobbet … Jag har till och med suttit i barnens kapprum på skolan och skrivit. Ju oftare jag skriver, desto kortare startsträcka behöver jag. Och DET är där ett trick jag kan rekommendera. Skriver jag ofta vet jag precis vart jag är i manuset. Skulle det där emot gå någon vecka måste jag lägga tid på att läsa mig in på vart jag är, känna in tonen i texten osv. Det är tid jag helst sparar.

När ett grovmanus är klart, ja då kan jag där emot vila från texten. Då är det rent av viktigt att vila. Jag låter det gå 2 veckor eller så och sedan ser jag texten med helt nya ögon. Mycket välgörande.

Kommer det bli något av det jag skriver nu? Inte vet jag. Är det något jag lärt mig så är det att författarskapet i mångt och mycket handlar om att skriva, skriva, skriva. Kanske blir det i slutänden något att ha. Kanske inte. Kanske degas det om till något helt annat. Kanske inte.

Därför är det så himla viktigt för mig att ha roligt medan jag skriver. För då är det, oavsett vad som sedan händer, mödan värt.

Det var det. Nu ska jag på after work.