I måndags fick jag ta emot Skövde kommun kulturstipendium. Det var nationaldagen och pompa och ståt på torget.

Det roligaste med hela altet var motiveringen. Så fin! Jag blev väldigt glad över just den. Jag ska sätta diplomet på väl vald plats i hemmet och titta på det om jag har en dålig dag.

”Oemotståndliga berättarglädje” … Nämen, jag LAPAR i mig just den meningen. Oemotståndlig är väl upp till mottagaren, men just berättarglädje det har jag tamejtusan alltid haft. Som de flesta skrivande personer, såklart.

Jag har alltid, alltid älskat att berätta. Från tusen fullskrivna kollegieblock, till skrivmaskin, till dagbok på Lunarstorm, till blogg, till pod, till tvodd, till radio, krönikor, sociala medier och böcker. Den röda tråden är berättande. Så äre. Det bara slog mig just nu.

Man kan INTE traska in på banken och casha ut värdechecken, fick jag veta. Det hade tydligen en stipendiat försökt ett annat år. He *vänder om utanför entrén till banken och går snopet hem igen*

I övrigt tyckte barnen att det var pinsamt att jag skulle upp på scenen och mamma satt längst fram och fotade. Så allt var väl precis som det skulle vara.

Tack till min hemstad Skövde för ja … Vad ska man säga, uppskattningen? Det betyder mycket ❤️