Halli hallå. Det är mycket som händer just nu! Som vanligt under maj och juni. Dagarna bara rusar fram. Är en icke så unik mening många använder i dessa tider 🙃

Det var såklart lugnare under pandemiåren men när allt nu är tillbaka som vanligt (bless us) så innebär våren återigen fotbollsträningar typ varje dag, matcher varje helg, kiosker som ska underhållas, cuper som ska stöttas, saker som ska säljas, röda dagar, avslutningar, klass-sammankomster, insamlingar, avstämningar osv osv osv. Dessutom ska jobbet jobbas ikapp inför semestern och så släpper jag en bok mitt i allt. Tjoho! Svinkul såklart (pirr pirr) men releasefesten har jag faktiskt skjutit upp till senare i sommar. Varför trycka ihop allting nu och få halsbränna på kuppen när jag har en hel sommar helt obokad?

Ju äldre jag blir desto sämre blir jag på att hantera stress. Jag är inte stresstålig för fem öre, det kan jag villigt erkänna. Men jag tycker heller inte att man ska behöva hantera massa stress. Varför liksom? Okej en dag här eller där om det kör ihop sig bla bla. Men det här med att man nästa förväntas palla stress vecka ut och vecka in, vad är det???

Jobbar man dessutom KrEAtiVt som jag gör är stress en omöjlighet (eller ja, det är såklart svindåligt för alla yrken). Exakt noll goda eller roliga idéer kommer ur stress. Tvärt om stänger ju hjärnan av. Så nej tack. Jag planerar min tid noggrant för att slippa ha för mycket i kalendern. Att inte vara tillgänglig prick jämt är också något jag lärt mig med åren. Jätteskönt.

Vet inte vart jag ville med det här inlägget mer än att det är mycket nu. Mycket roligt. Men också – var rädda om er själva, er tid och er ork. Stress är skit och absolut inget coolt att orka med eller kokettera kring.

Tack och bock.