I veckan gick Vera Svanson 3 till tryck – Vera Svansons dagbok för Hjärtekrossade och bästistjuvar.

När ett manus går iväg till tryck har det jobbats en HEL DEL med texten to say the least. På slutet är jag rätt trött. Och det är nog dit jag måste komma, till känslan att jag helst inte vill se texten igen, då har jag ruvat och värpt klart liksom.

Tack och lov jobbar jag ju ihop med min redaktör. Jag och Cina bollar under några veckor slutredigeringen. Cina redigerar, skickar över till mig. Jag redigerar och skickar tillbaka. Hon redigerar, jag redigerar osv tills Cina säger att nu får vi snart avrunda den här bollningen för snart är det dags för tryck! Sen läser en tredje person manuset också. Bra med färska ögon för vid det här laget har nog både jag och Cina blivit smått hemmablinda.

Sen hinner det gå några veckor fram till själva släppdatumet och jag hinner glömma hur jobbigt det var att ruva och värpa och så blir jag bara genuint glad och pepp av att se boken när den landar i butik.

Jag hoppas att alla som tycker om Vera Svanson kommer känna igen sig och tycka om även bok nummer 3. Slutredigering kan vara kämpigt – ja. Men att komma på och skriva fram en berättelse om familjen Svanson är alltid rolig! Ibland kan jag inte fatta att jag får ha ett så roligt jobb. Att jag liksom får komma på massa knasigheter och att någon vill trycka det och att barnen läser? Och gillar? Det är något jag känner en väldig ödmjukhet och tacksamhet inför, det ska universum veta! Det är liksom två små bajskluttar på omslaget på Vera 3 (jo, kolla). Att min förläggare och min redaktör inte tycker att det är några som helst konstigheter … Nä men det ÄR.

Här kan man läsa mer om Vera 3 samt förboka. Tjoho!