Louise Winblad är illustratören gone poddare gone bloggare gone proffsinstagrammare gone … ja mycket helt enkelt! En kreativ person att beundra.
1. Hej Louise! Du har många strängar på din lyra! Poddar, bloggar, ritar, illustrera böcker och driver ett framgångsrikt instagramkonto. Hur får du inspiration till alla delar?
Svar: Hehe… det får jag inte. Eller såhär. När något ligger mitt i mitt fejs så har jag massor av inspiration till just det. Då dippar det andra rätt rejält och det får värkas fram idéer mer eller mindre hårt. Jag går inte runt och ”inväntar inspiration” för det går inte när man måste ut med saker hela tiden. Men det är ju absolut roligast att jobba med saker när man får de där idéerna som man bara MÅSTE få ut NU!! Då vill man liksom inte göra nåt annat än att jobba (förlåt familj och vänner).
2. Med många bollar i luften, hur lägger du upp en arbetsvecka? Har du en planering kring hur lång tid de olika delarna får ta?
Svar: Hmm ja på sätt och vis. Jag har ju i princip alltid deadlines. Finns ingen deadline blir det inte gjort. Då måste jag hitta på en deadline om det ska bli nåt.
Sedan planerar jag utifrån dem helt enkelt. När måste jag börja med det här för att hinna klar till det här datumet? Jag vill gärna vara klar en dag före deadline, men är samtidigt lite av en tidsoptimist så ja, det blir en del kvälls- och nattjobb i perioder…
3. Jag som också bloggat och poddat och gjort många olika saker samtidigt vet att det krävs ett himla driv att skapa så många olika typer av innehåll, vad får du ditt driv ifrån? Eller snarare – vad drivs du av?
Svar: Det är ändå härligt att prata med folk som VET att det tar tid att jobba med sånt här. Det kan ju se rätt enkelt ut utifrån – ”en podd, då sitter man väl bara och pratar en timme och sedan är det klart?” Så tänkte jag i alla fall. Och ja, tänker ibland fortfarande när jag gör min tidsoptimistiska planering…
Jag drivs av lite olika saker. Jag tävlar en del med mig själv tror jag.
Men mest av allt drivs jag nog av lust? Säger alldeles för många JA, tycker att SÅ mycket verkar så kul. Och verkar det inte kul så funderar jag över hur det kan bli kul. Pengar är inte drivet men en viktig grej för mig att stämma av. Vad är värt för vilken peng? Det kan vara ett svinroligt jobb som blir värt för att det är så kul, trots dålig ersättning. Och det kan vara ett jätteroligt projekt som ändå inte blir värt det pga för lite betalt. Jag räknar på det hela med magkänslan faktiskt. Och ibland utifrån rädsla att alla jobb ska försvinna.
Kan man säga att min driv är 100% känslomässigt…?
4. Hur tar du eventuell kritik? Den egna kreativiteten är ju så personlig och en stor del av en själv.
Svar: Hmm ja kritik angående nåt man SKAPAT är ju hårt. Men det är ju så mycket av en själv i det man skapar kreativt, det är svårt att inte låta kritik bli personligt då. Jag tror att hanterandet ofta har med självförtroende att göra. Om jag får kritik för nåt där jag är lite osäker och skör så tar det SÅ hårt. Om jag själv tycker att det jag gjort är riktigt bra så är det enklare att ta – för då tänker jag att personen har fel. Haha så ödmjukt… Nej men helst vill jag ju bara att alla ska älska allt jag gör (och gärna tycka att jag verkar 100% fin och bra).
5. Du är aktuell med Hur blev jag till? Och hur kom jag ut? och har illustrerat flera andra barnböcker. Vad tycker du att man ska tänka på när man skapar för barn?
Svar: Å vilken kul fråga. Och svår? Jag tänker nog att man inte ska göra så stor skillnad på hur man skapar. Att ”barnanpassa” kan hämma och ta bort en massa kul, tänker jag. Jag jobbar jättemycket med att försöka komma ifrån barnanpassandet när jag skapar för barn. Det är svårt faktiskt! Det är som att hela mitt skapande vill anpassa sig och bli SNÄLLT. Men jag kämpar på för att sluta hålla på och snälla mig så mycket! Barn är ju smarta, roliga och helt geniala på att ta in saker, man måste inte hålla på att anpassa så mycket!
6. Nu sitter det någon och läser det här som är suuuuupersugen på att själv illustrera barnböcker, eller bara illustrera for a living överlag, hur gör man för att få jobba med samma sak som du?
Svar: Oj ja… Jättemycket tur med tajming kan jag rekommendera en att ha. Bra tips va? Teckna det man vill och tycker är roligt, inte hålla på att försöka leta efter vad andra kan tänkas tycka om. Jag tror det kommer att saknas nåt då. Och teckna MYCKET. Stirra dig inte blind på detaljer och saker som blev fel. Folk ser INTE detaljer som man själv ser dem. Har några bilder som jag inte ens kan titta på för jag tycker de är så fula. ”Å den är min favorit!!” sa några bloggläsare när jag outade några av de bilderna och mina känslor för dem.
Rent praktiskt hur det går till så tänker jag – försök att synas, sociala medier är ju OTROLIGT på det sättet. En dag sitter det kanske nån och scrollar och ser dina bilder och tänker: PRECIS de här bilderna skulle ju den här barnboken ha!
Bra tips! Tusen tack Louise <3 Här kan nu läsa Louise blogg.
