Ganska ofta ser jag inlägg i skrivgrupper på Facebook där inläggsförfattaren frågar sig hur man kommer igång med sitt skrivande.

”Jag har en idé, hur gör jag nu?”

De allra flesta människor ruvar på en bokidé eller har en spännande berättelse inom sig. När jag berättar för folk att jag skriver böcker får jag ofta höra ”jag har också alltid tänkt att jag ska skriva en bok”.

Med andra ord – drömmen lever.

Den stora skillnaden mellan någon som vill skriva en bok och någon som faktiskt skriver en bok är att den senare gör. Det är ju faktiskt bara att sätta igång. Gör det bara.

Men hur?

Det som fick mig att på allvar komma igång var för det första en vilja. Länge gick jag runt och tänkte att jag aldrig skulle ha tålamod att skriva en bok. Och ja, tänker man så är det klart att det aldrig blir en heller.

Efter att jag odlat en vilja (plus gått en skrivkurs he) kom en lärdom som gjorde skillnad för mig. Synopsis. Ett synopsis är en sammanfattning av din bok. Början, mitten och ett slut. Gärna några nyckelscener och en vändning här eller där.

Skriver jag ett synopsis ser jag ganska snabbt om berättelsen håller eller behöver mer fräs. Går skrivandet senare segt är det ofta för att berättelsen i grunden är för tunn. Då behövs det något mer. Hellre mata synopsis med för mycket än för lite, resonerar jag. Om inte annat känns det lyxigare att behöva ta bort, än tvärt om (och spara det borttagna till en eventuell annan bok).

Efter att jag gjort ett synopsis med massa fräs är det bara att köra igång. Eller bara och bara. Det är nu arbetet startar på riktigt.

För att återknyta till De Allra Flesta™ så orkar De Allra Flesta att skriva 40 sidor. Efter det brukar puckeln komma (obs, något jag läst någonstans, källa okänd, ta mig inte på orden). När du når din puckel är det från där bara en sak som gäller – uthållighet. Att orka skriva. Att ha tålamod. Från och med nu kommer du sitta vid datorn mååååånga timmar (eller i mitt fall, ligga med datorn i sängen).

En del brukar säga att författandet handlar om att orka skriva om. Igen och igen. En annan författare (minns aldrig var jag läser alla bra saker tyvärr men tror att det var Rebecka Edgren Aldén) sa att det också handlar om att orka stå ut med att det du skriver är dåligt. Skitdåligt, helt ärligt. Pinsamt kass. Jag kan ibland bli generad av min egen text, för att den är så dålig. Jag brukar kontrollera med min förläggare om hon har tystnadsplikt. På den nivån dåligt.

Men hej! Det blir bättre. Med tålamodet och sittfläsket kommer grovmanus till sist att bli bättre. Slutligen riktigt skapligt.

Här vill jag slänga in ytterligare ett tips – fokusera inte på grammatik eller perfekta meningar i början. Fokusera på att få fram din historia, den är i grunden viktigast. Mot slutet kan du putsa och finlira och brodera. Jag, som inte ens är särskilt bra på grammatik, får hjälp med det av min redaktör. Står du i begrepp att skicka in ditt första manus till förlag, ja då vågar jag lova att det är din berättelse de fokuserar på i första hand.

Så ja. Du har en idé. Du har en vilja. Skriv ett synopsis! Och sedan kör du så tangenterna ryker! Och ha roligt! För då är arbetet mödan värd, oavsett vad som händer med manuset sedan.

Slutligen vill jag säga – vi är alla olika! Vi har alla olika knep hur att komma igång och behålla skrivglädjen över tid. Lär känna din skrivprocess och hur just din kreativitet fungerar.

De va de.